Heliga Korsets katolska församling

Katolska kyrkan i Sverige
JUL 2019

Information om heliga mässor i STRÄNGNÄS: http://www.kyrktorget.se/katolskakyrkan.strangnas

Information om heliga mässor i KATRINEHOLM: http://www.kyrktorget.se/katolskakyrkan.katrineholm 

http://www.katolskakyrkan.se/forsamlingar/ordo-och-veckans-lasningar 

http://www.bibeln.se/las/2k/1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HELIGA KORSETS KATOLSKA

      FÖRSAMLING

 

    FÖRSAMLINGSBLAD JULEN 2019

 

 

 

 

 

 

Kära församlingsmedlemmar, kära katoliker i norra och mellersta Sörmland!

 

Det var midnatt när Jesus, Guds Son, föddes i Betlehem i Judea:

”När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp svingade sig Ditt allsmäktiga Ord från kungatronen i himlen ner………”, så profeteras i Salomons vishet om frälsningens timme (Vis. 18, 14-15).

Midnatt är en viktig timme. I evangelierna dyker midnattstimmen ofta upp,  så t.ex. när Jesus berättar liknelsen om de kloka och de dumma jungfrurna. De skall möta brudgummen med sina facklor, men Han dröjer. Först vid midnatt hörs ropet: ”Brudgummen är här, kom ut och möt Honom!” De dumma jungfrurna missar Hans ankomst (Mat: 25, 1-13). Även i Betlehem och i närbelägna Jerusalem försover nästan alla Messias’ ankomst. Bara de få som förblev vakna i denna natt fick bli vittnen av denna viktigaste timme i människornas historia. Det var herdarna ute på fälten utanför Betlehem: ”De vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”(Lk: 2, 8).

Man får inte försova frälsningens timme. Att förbli vaken och sen att bryta upp under natten kännetecknar den Heliga Natten.

Så bryter även ni upp, kära kristna, från era hem i julnatten trots att ni kanske redan är trötta, trots att ni nu kommer att missa andra hälften av Påvens Julnattsmässa eller något annat spännande TV program, trots att kanske andra i er familj eller bland vännerna kommer att säga: ”Stanna hemma!” Ni beger er ut i mörkret för att hitta ljuset i denna Heliga Natt: ”Jesus, världens ljus!” Utan Honom, utan Guds Son är julen meningslös, förblir vårt firande tomt och ödsligt.

 

Kära kristna!

 

I vårt land har utbrett sig under flera år ett gift, hemligt, stillt och sakta: bekvämlighetens söta gift, en inställning som säger: ”Det kan andra göra, inte måste jag finnas där. Det passar inte mig! Jag har ingen lust att

Engagera mig. Och plötsligen ser vi att vårt samhälle är sjuk och samhällets ekonomi är sjuk och vi börjar inse att de feta åren är förbi, att reserverna redan har förbrukats, att det nu blir allvar i tomteidyllen. Det funkar nämligen inte i längden om inte alla är beredda att göra en insats, om inte alla vill anstränga sig, om inte alla är beredda att offra någonting, om inte alla visar någon form av idealism. Och samma sak gäller också för tron, för vår religion. Även här gäller sedan många år för många mottot: ”Jag orkar inte! Jag har ingen lust! Det känns inte viktigt för mig!” Men har denna bekvämlighet fört oss närmare Gud, närmare livets källa? Nej! Inte alls! ”Vägen till källan går motströms” säger ett ordspråk och den stora kyrkoläraren Teresa av Avila ger oss följande råd: ”Om du har två möjligheter, så är nästan alltid den som är obekvämare den rätta.0

Kära kristna!

Snart börjar vi även ett nytt Herrens år 2020. Gud som är Herre över vårt liv anförtror oss detta år så att vi troget kan förvalta det. Vad kommer vi att göra med detta Nya År? Skall vi använda det för vår själs frälsning?

Gud skänker oss denna Jul sin Son. Han skänker oss det käraste som Han har. Och den som tar emot Jesus Kristus i tro och gärning han får allt som han behöver för tid och evighet. Nu vill vi ju vanligtvis när vi har fått en gåva ge även någonting i gengåva.

Ledda av stjärnan kommer de vise männen med sina gåvor till det gudomliga Barnet: med guld, rökelse och myrra.

Vill inte jag också ge en gåva till den som fyller år i natt och som är min Skapare och Frälsare? Låt oss skänka Honom i denna natt vår fasta föresats:

”Du Gud är så viktig för mig och Du måste bli ännu viktigare för mig i framtiden!” ”Jag vill ge Dig mera rum i mina tankar, i min tid, i mitt liv, i det kommande året. Du är mig mera värd än min bekvämlighet!”

Om vi skänker denna föresats i natt till det gudomliga Barnet, så kommer denna natt att bli till välsignelse för oss alla.

Amen.

Tillsammans med mina medbröder Fdr. Mahir Malko och Fdr. Thaddeus Thanh och Serafimsystrarna önskar jag Er alla en nåderik Jul och Guds rikaste välsignelse för det Nya Året 2020. Kyrkoherde Fdr. Otto Michael Schneider, dekan, konventualkaplan i den Suveräna Malteserriddarorden

 

 

Heliga mässor i den tridentinska riten på latin

 

 

 

Den tridentinska mässan på latin firas vid särskilda helgondagar under våren 2020 kl.19.00: 17/1, 28/2, 20/3, 24/4 och 29/5.

 

S:t Tarcisius korgossegille, vår ministrantförening

 

Korgossarna träffas följande lördagar under våren kl.15.00: 6/2, 28/3 och 13/6 korgosseutflykt. Jag vill härmed uttryckligen tacka våra fina korgossar för deras trogna tjänster. Ett särskilt tack går till ministrantledare Marco Mansour.

 

EUK

 

EUK (Eskilstunas Unga Katoliker) är en ungdomsförening som riktar sig mot att lära våra ungdomar den härliga sanna katolska tron. Vi träffas en, två  gånger  i månaden (vanligtvis efter konfirmationsundervisningen). Ring gärna vår ungdomsledare Zofia Majerczyk, Tel. 076-576 28 28.

 Birgittinoblater

 

 

 

Medlem kan den bli som känner sig manad till ett mer engagerat kristet liv och som av vördnad för den heliga Birgitta viger sig till Gud, till Vår Allraheligaste Frälsare, till den Saliga Jungfrun Maria och andligen förenar sig med denna ordensfamilj. Vi träffas under våren 2020 kl.15:30: 25/1, 22/2, 21/3, 25/4 och 23/5.

 

Ett sakrament för de sjuka 

 

ANd9GcRNm811w19tKQvMQS9mu5eOLmi0_e40qTM559KaeKtC7e4lYITRVår Herre Jesus Kristus har skänkt oss ett sakrament för de viktigaste situationerna i vårt liv. Sjukdom, i synnerhet svår sjukdom tär på våra kroppsliga och själsliga krafter. De sjukas smörjelse skänker oss den helige Andes gåvor. Eller som vi kan läsa i Världskatekesen: ”Den främsta nådegåva som förmedlas av detta sakrament är en tröstens, fridens och modets nåd för att övervinna de svårigheter som utmärker ett allvarligt sjukdomstillstånd eller ålderdomens skröplighet. Denna nåd är den helige Andes gåva som förnyar förtröstan och tron på Gud och ger styrka mot den Ondes frestelser, modlöshetens frestelse och dödsångest. Detta bistånd från Herren genom kraften av hans Ande vill ge den sjuke läkedom för själen, men också för kroppen, om detta är Guds vilja. Och har han syndat, skall han få förlåtelse (Jak 5:15).

Kalla därför gärna till dig prästen när du är svårt sjuk, fysiskt eller psykiskt. Det är inte bara de döendes sakrament utan de sjukas! Prästen kommer gärna på besök.

Ring på tel: 016-14 16 66. Eller ha en liten lapp i plånboken med anteckning om att man önskar få besök av katolsk präst vid sjukdom eller olycksfall.

 

Kyndelsmässa och kyndelskaffe med våra

 

Pensionärer

 

Torsdagen den 30 januari inbjuder jag församlingens alla pensionärer att fira kyndelsmässa kl.14 i kyrkan och efteråt delta i en gemytlig kaffestund med underhållning. Om ni inte har färdtjänst och skulle behöva skjuts till kyrkan, var god ring pastorsexpeditionen och vi försöker att ordna det: var med och möt Herren och varandra! Tel: 016-14 16 66

 

TROSUNDERVISNING FÖR BARN OCH UNGDOMAR

 

Kyrkan vill hjälpa er att låta barnen få kunskap om och växa till i Kyrkans tro. Vi hoppas att detta ska bli värdefullt inför deras framtid hur den än gestaltar sig. Vi ber att ni anmäler de barn som inte tidigare fått undervisning till kyrkoherden.

Söndagens mässa är en viktig del av undervisningen. Vi ber alla barn och deras föräldrar så vitt möjligt att komma till mässan. Det är också viktigt att barnen får en ordentlig fika. Det är föräldrarnas ansvar att se till att detta ordnas.

Tack till alla er som ställer upp!

Vi har trosundervisning under våren 2020: 11/1, 25/1, 8/2, 29/2, 7/3, 21/3, 4/4, 18/4, 25/4, 2/5, 23/5.

 

UR VÅRA KYRKOBÖCKER

 

Guds barn genom dopets sakrament

 

2019-04-06-----2019-11-24

 

BASA BERNARDO, , Gabriel Tyrus

 

SAID DENHA, Emilio

 

YOKHANA, Shamiran

 

EMMANUEL, Elyan Moriah

 

IYAMUREMYE, Olly Skyla

 

TOUHANNA, Frank

 

SOLAQA, Benjamin,

 

GEORGE BAM, Lucas Ezekiel

 

NTAKIRUTIMANA, Isaac Manirakiza

 

SJÖHOLM GONZALES, Nefertia Angelique

 

MANSOUR, Bianca Grace

 

KOSA, Faia Milad Masih

 

TAMRO, Samantha Sarmad

 

YOUSEF, Christin Manar

 

JAMIL, Mariebelle Samer

 

MAGHZAL, Anna-Maria

 

ALEGRIA GHIGLIOTTO, Noelia Andrea

 

DANÉR POSPISCHILL, Elie Maja

 

TANG, Thi Minh Phung

 

BUTRUS, Perla

 

MICHAEL, Maria Ghebremichael

 

KOVÁCS, Anna Regina

 

HABIB, Charbel

 

JAMEEL, Paulos

 

SAMIR POLES, Melanie

 

AL BENO, Alex Sael

 

KÖLBL, Anna Josefina

 

KÖLBL, Lina Maria

 

DAWOD, Marebell

 

/BAHRE/ ASFHA, Eliana Awet

 

JAWHAR HANNA, Alen

 

ESTRADA AGUIRRE, Anthony Joseph

 

TAPIAS AGUIRRE, Liam

 

SOLOMON, Srgit

 

AL-QRANA, Mikael

 

ADAMAT, Damian

 

KIJI, Pavlos

 

MAJID, Josef Dara

 

HABIB, Wilma

 

                    Herre, gör dem genom dopet till Dina trogna lärjungar!

 

Genom äktenskapets sakrament har förenats

 

 

HASSANPOUR, Shorish och YOUSIF, Farah

 

ROFOO, Nofil och ATTO, Ivona

 

HUYNH, Tan Dat och TANG, Thi Minh Phung

 

KOVÁCS, Alex Csaba och KOVÁCS f. TÓTH, Ágnes

 

NABIL BOYA, Muhnad och PITROUS, Ban Kinan

 

KIFILIZGI, Fitsum och TESFU, Tibe Gide

 

KAISAR HANNA, Yousif och MATTI, Sarah Imad

 

TO, Andy och TANG, Emmy

 

Må de återspegla Guds kärlek till folket

 

Gud har kallat från jordelivet

 

                 SHABA YALDA, Yalda         f. 1943   d. 2019-03-31

 

                 NIELSEN, Ivi Silvia                f.1925    d. 2019-05-28

 

                 JELEC, Maria                          f. 1939   d. 2019-07-19

 

                 ZANDER, Ursula                     f. 1943   d. 2019-09-17

 

                 SUNDIN, Karin                        f. 1930   d. 2019-10-11

 

                 HAMANDO, Polus Potros       f. 1945   d. 2019-10-18

 

                 HANNA, Habib                        f. 1939   d. 2019-10-20 

 

                 KORKIS, Jamil Hanna              f. 1940   d. 2019-11-02               

 

Herre, låt det eviga ljuset lysa för dem!

 

I Kyrkans fulla gemenskap har upptagits

 

GUSTAFSSON, Mats Arne

 

LOBENDAHL, Anette Kristina Elisabet

 

LARSSON, Erik Torbjörn

 

ÖSTERBERG, Tomas Johannes

 

***********************************************************

 

Den salige Kardinal John Henry Newmans recept

 

John Henry kardinal Newman ger oss ett recept för heligheten: ”Om ni frågar mig vad ni måste göra för att bli fullkomliga, så vill jag säga så:

 

För det första: Res Dig alltid genast på morgonen och stanna inte längre i sängen efter Du har vaknat; skänk Din första och sista tanke varje dag åt Gud; ha en djup vördnad för det allraheligaste sakramentet; ät och drick till Guds ära; be rosenkransen bra; försök att samla Dina tankar; håll borta dåliga tankar; gör en kort och bra kvällsmeditation genom att läsa i bibeln eller någon andlig bok; gör varje kväll förre kvälls bönen en kort samvetsrannsakan, lägg Dig vid den rätta tiden; då är Du redan fullkomlig.    

                                  

 

GUDSTJÄNSTORDNING

 

FÖR JULTIDEN 2019-2020

 

LÖRDAGEN den 21 december 2019

 

10-12   JULBIKT för barn och ungdomar (två biktfäder)

 

12-13   JULBIKT för vuxna (två biktfäder)

 

4:e SÖNDAGEN I ADVENT 22 DECEMBER

 

09.00   Hl. Mässa (Julbikt med Fdr.Zvone)

 

10.00   Hl. Mässa på slovenska

 

11.00   Högmässa (Julbikt med Fdr.Zvone)

 

17.00   Hl. Mässa på polska (kl.16:30 julbikt på polska)

 

JULAFTON 24 DECEMBER

 

20.00   Kaldeisk Högmässa (Kloster kyrka OBS! Plats)

 

22.30   JULNATTENS MÄSSA (OBS! NY TID)

 

JULDAGEN 25 DECEMBER

 

09.00   Hl. Mässa

 

10.00   Hl. Mässa på kroatiska

 

10.00   Kaldeisk mässa Mar Aprems Kapell

 

11.00   Högmässa

 

15.30   Hl. Mässa i Katrineholm-Vår Fru av Lourdes (Tillf. Bikt kl.15)

 

ANNANDAG JUL 26 DECEMBER S:t Stefanus, ärkemartyr

 

09.00   Hl. Mässa

 

11.00   Högmässa

 

18.00   Hl. Mässa i Strängnäs-Domkyrkan (OBS! TID)

 

TORSDAG 27 DECEMBER S:T JOHANNES, APOSTEL OCH EVANGELIST

 

18.00   Hl. Mässa på kroatiska i Katrineholm-Vår Fru av Lourdes

 

19.00   Hl. Mässa med vigning av Johannesvinet och 2 upptagningar

 

DEN HELIGA FAMILJENS FEST 29 DECEMBER

 

09.00   Hl. Mässa

 

11:00   Högmässa

 

15:30   Hl. Mässa i Katrineholm Vår Fru av Lourdes Kapell EPIFANIA

 

NYÅRSAFTON 31 DECEMBER

 

18.00   Högtidlig avslutning av det gångna året: Hl. Mässa

 

            med sakramental tillbedjan och välsignelse TE DEUM.

 

NYÅRSDAGEN GUDS MODER MARIAS HÖGTIDSDAG 1 JANUARI

 

11.00   Högmässa

 

18.00   Kaldeisk Mässa Mar Aprems kapell

 

6 JANUARI TRETTONDEDAG JUL, HERRENS UPPENBARELSE- EPIFANIA

 

09.00   Hl. Mässa

 

11.00   Högmässa

 

12.00   Kaldeisk Högmässa  Mar Aprems kapell med dop.

 

ANDRA SÖNDAGEN EFTER JUL 12 JANUARI

 

KARDINALEN Besöker Eskilstunas kaldeiska katoliker: den 12 januari kl.10:00 firas pontifikathögmässa med biskop Anders Kardinal Arborelius i Mar Aprem.

 

Kl.14:00 inviger kardinalen kaldéernas kapell i Köping.

 

JULBIKT kl.18.00: 18/12, 20/12, 23/12; K-holm:19/12 kl.17.30

 

JULBIKT PÅ KALDEISKA I MAR APREMS KAPELL kl.16:30-18:00: 18/12, 19/12, 20/12.

 

 

KOM IHÅG DITT JULOFFER VID KRUBBAN!!!

 

 

NATIONELLA GUDSTJÄNSTER I ESKILSTUNA

Spanska      2:a lörd i mån. kl.16: v.g. ring Padre Benjamin Tel. 073-979 69 88

Kroatiska    2:a sönd. i mån. kl.10: 12/1, 9/2, 8/3

Polska         4:e sönd. i mån. kl.17: 26/1, 23/2, 22/3

Slovenska   4:e sönd. i mån. kl.10: 26/1, 23/2, 22/3

Kaldeisk rit: heliga mässor i Mar Aprem (v.g. ring Fdr.Mahir Malko

                     Tel. 070-415 89 06)

Syrisk rit i S:t Pauli kyrka (v.g. ring Fdr. Amar B. Antanus Tel.073-704 27 39)

Syrisk rit i S:t Ansgars kyrka (v.g. ring Fdr. Paul Kass Daoud 079-016 10 16)

 

 

GUDSTJÄNSTER I KATRINEHOLM-VÅR FRU AV LOURDES

Kroatiska          v.g. ring Msgr. Biletic (Tel: 070-781 56 53))

Svenska           1:a, 3:e och 5:e sönd. i mån. kl.15.30: 5/1, 19/1,

                          2/2, 16/2, 1/3, 15/3, 22/3

                          tisdagar, onsdagar, fredagar kl.18.00

Vietnamesiska  2:a sönd. i mån. kl.16: 12/1, 9/2, 8/3 

Polska och svenska   4:e sönd. i mån. kl.16: 26/1, 23/2          

 

GUDSTJÄNSTER I STRÄNGNÄS-DOMKYRKAN

Svenska 2:a och 4:e sönd. i mån. kl.16: 12/1, 26/1, 9/2, 23/2, 8/3 och

                                               22/3 kl.14:00 OBS! NY TID

 

VÅRA GUDSTJÄNSTER UNDER VARDAGARNA:

 

Vi firar vanligtvis kvällsmässa kl. 19 på måndag, onsdag och fredag.

 

Vi firar vanligtvis morgonmässa kl. 07.30 på tisdag, torsdag och lördag.

 

 På söndag och helgdagar firas helig mässa kl.9.00 och högmässa kl.11.

 

 

”I min egenskap av biskop är det
min plikt att varna väst”
Intervju med kardinal Robert Sarah

 

Vatikankardinalen Sarah diskuterar sin nya bok som inte skräder på orden i denna exklusiva intervju

 

Kardinal Robert Sarah publicerar den tredje av sina långa intervjuer med Nicolas Diat: The Day is Far Spent. En kärv diagnos, som ändå visar att det finns hopp trots den andliga och moraliska kris vi bevittnar i väst.

 

I den första delen av din bok beskriver du ”ett andligt och religiöst sammanbrott”. Hur visar sig detta sammanbrott? Är det bara i väst som vi ser det eller finns det tendenser till det även i andra delar av världen, som t.ex. i Afrika?

 

Den andliga krisen omfattar hela värden. Men källan till den finns i Europa. Människor i väst är skyldiga till att ha förkastat Gud. Men de har inte endast förkastat Gud. Friedrich Nietzsche, som kan anses vara talesman för väst, sade: ”Gud är död! Gud förblir död! Och det är vi som dödat honom…” Vi har mördat Gud. Eftersom Gud är död bland människorna ersatte Nietzsche Honom med begreppet ”övermänniskan”.

 

Den andliga kollapsen är alltså något som har sin början i väst. Jag vill framför allt framhålla att det är faderskapet som förkastas. Våra samtida är övertygade om att människan för att bli fri inte får vara beroende av någon. Ett tragiskt misstag vidlåter detta tänkande. Människorna i väst är övertygade att de om de tar emot något så är detta emot människans inneboende värdighet. Men den civiliserade människan är i grunden en arvtagare, han är arvtagare till en historia, en kultur, ett språk, ett namn, en familj. Det är detta som skiljer honom från barbaren. Att vägra att låta sig inpassas i ett nätverk av beroende, arv och sonlig tillhörighet dömer oss att gå nakna tillbaka in i en djungel av konkurrensbetonad ekonomi där var och en får klara sig själv. Eftersom människan vägrar att erkänna sig själv som arvtagare är hon dömd till att leva i den liberala globaliseringens helvete där individuella intressen konfronteras med varandra utan någon annan lag som styr än vinst till varje pris.

 

I denna bok önskar jag emellertid föreslå för västs människor att det verkliga skälet till hennes vägran att göra anspråk på sitt arv och hennes vägran att acceptera faderskap är att hon förkastar Gud. Det är från Honom som vi får vår manliga och kvinnliga natur. Detta är något som är oacceptabelt för det moderna sinnet att acceptera. Gender-ideologin är den luceferianska vägran att ta emot sin sexuella natur från Gud. Sålunda rebellerar några mot Gud och stympar sig själva till ingen nytta för att ändra sitt kön. Men i själva verket ändrar de inte på något i sin struktur som man eller kvinna. Väst vägrar att ta emot och kan endast acceptera det som man konstruerar för sig själv.  Transhumanism är denna rörelses sista fas. Eftersom människans natur är en gåva från Gud, är den något som är outhärdligt att acceptera för människorna i väst.

 

Jag tror att vad det i grunden handlar om är att människan i väst vägrar att bli frälst genom Guds barmhärtighet. Hon vägrar att ta emot frälsning, i det att hon vill skapa den för sig själv.

 

Denna revolt har en andlig rot. Det är djävulens revolt mot nådens gåva. Jag tror att vad det i grunden handlar om är att människan i väst vägrar att bli frälst    genom Guds barmhärtighet. Hon vägrar att ta emot frälsning, i det att hon vill skapa den för sig själv. De ”grundläggande värdena” som FN förespråkar grundar sig på ett förkastande av Gud som jag jämför med den rike unge mannen som nämns i Evangeliet. Gud har sett till väst och älskat det eftersom här har skett underbara ting. Han erbjöd väst att gå vidare, men väst har regredierat. Väst föredrog det slags rikedomar som det endast hade sig själv att tacka för.

 

Afrika och Asien har ännu inte smittats av gender-ideologi, transhumanism, eller hatet till faderskap. Men de västliga makternas nykolonistiska anda och vilja att dominera pressar andra länder att anta dessa dödliga ideologier.

 

Ni skriver att ”Kristus aldrig lovade de kristna att de skulle komma i majoritet” (sid. 34), och fortsätter: ”Trots missionärernas största ansträngningar har kyrkan aldrig dominerat världen. Kyrkans uppdrag är ett uppdrag att älska och kärlek dominerar inte” (sid. 35). Tidigare skrev ni ”det är den lilla skaran som har räddat tron”. Om ni ursäktar en djärv fråga: Vad är problemet egentligen eftersom denna ”lilla skara” just är det vi har för närvarande och att den lyckas överleva även i en värld som är fientligt inställd till tron? 

 

De kristna måste bli missionärer. De kan inte behålla trons skatt inom sig själva. Mission och evangelisering en angelägen andlig uppgift. Och som aposteln Paulus säger, varje kristen borde kunna säga: ”Att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet” (1 Kor 9:16). Vidare säger han: ”Gud vill att alla människor ska räddas och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:4). Hur kan vi låta bli att göra något när så många själar inte känner till den enda sanning som gör oss fria: Jesus Kristus? Rådande relativism anser att religiös pluralism är något som är gott i sig själv. Nej! Den fulla uppenbarade sanningen som den katolska kyrkan har tagit emot måste överföras, förkunnas och predikas. Målet med evangeliseringen är inte att dominera världen utan att tjäna gud. Glöm inte att Kristi seger över världen består i … korset! Det är inte vår avsikt att ta över makten i världen. Evangelisering sker genom korset. Martyrerna var de första missionärerna. I människors ögon var deras liv ett misslyckande. Evangeliseringens mål är inte att ”att få så många gillande som möjligt” som de sociala medierna vars önskan är att vara populära. Vårt mål är inte det. Vi vill att varje själ ska räddas av Kristus. Evangelisering handlar inte om framgång. Det är en djupt inre och övernaturlig verklighet.

 

Jag skulle vilja komma tillbaka till ett av era påståenden i föregående fråga. Menar ni att  europeisk kristendom, där kristenheten var i stånd att etablera sig i hela samhället, endast var ett slags interludium i historien, att det inte bör tas som modell så att man kan säga att i Europa ”dominerade” kristendomen och banade sig väg genom ett slags socialt tvång?

 

Ett samhälle genomsyrat av den kristna tron, evangeliet och den naturliga lagen är något önskvärt. Det är den kristtrognes uppgift att de till att det blir en verklighet. Det är i själva verket det som är den kristtrognas kallelse. De verkar för allas bästa när de bygger en stat i överensstämmelse med den mänskliga naturen och öppen till Uppenbarelsen. Men kyrkans djupaste ändamål är inte att skapa ett särskilt modellsamhälle. Kyrkan har fått ta emot uppdraget att leda människorna till frälsning, dvs. en övernaturlig verklighet. Ett rättvist samhälle förbereder själarna att motta Guds gåva, men kan inte erbjuda frälsning. Å andra sidan kan det finnas ett samhälle som är rättvist och i enlighet med naturlagen om det inte saknar gåvan av att nåden verkar i själarna? Det är av stor vikt att vi förkunnar kärnan i vår Tro: Endast Jesus kan frälsa oss från synden. Vi måste 

emellertid förstå att det inte är en fullständig evangelisering när den tar sig an samhälleliga strukturer. Ett samhälle inspirerar av det Glada budskapet skyddar den svage mot följderna av synden. Och tvärtom, ett samhälle avstängt från Gud förvandlas snabbt till en diktatur och blir något som bygger på synden, ett samhälle som uppmuntrar till det onda. Därför kan vi säga att där inte kan finnas ett rättvist samhälle om inte Gud får en plats i det offentliga rummet. En stat som förvisar Gud till den privata sfären avskär sig själv från den sanna källan till rättigheter och rättvisa. En stat som anser att rättigheter kan grundas enbart på den goda viljan, och som inte försöker grunda lagen på en objektiv lag som Skaparen givit, riskerar att falla in i totalitarianism.

Under Europas historia har vi gått från ett samhälle där gruppen var viktigare än individen (medeltidens holism) – vilket är ett samhälle som fortfarande finns i Afrika och fortfarande är typiskt för islam – till ett samhälle där människan är emanciperad från gruppen (individualism). Vi kan också generellt säga att vi har gått från ett samhälle där sökandet av sanningen var det primära till ett samhälle där sökandet efter frihet är det som upptar människor. Kyrkan själv har utvecklat sin lära till följd av denna utveckling och förkunnar rätten till religionsfrihet efter Andra Vatikankonciliet. Vad anser ni om kyrkans position när hon gått i riktning mot denna evolution? Går det att skapa balans mellan de två polerna ”sanning” och ”frihet”, medan vi hittills bara har gått från en ytterlighet till en annan?

Det är inte korrekt att tala om en ”balans” mellan de två polerna sanning och frihet. I själva verket visar detta sätt att tala på att vi anser dessa verkligheter vara externa och stå i motsättning mot varandra. Frihet betyder i grunden att vända sig mot det som är gott och sant. Med sanningen avses något som vi ska lära känna och omfatta i frihet. En frihet som inte i sig själv är orienterad mot och styrs av sanningen är meningslös. Misstag har inga rättigheter. Andra Vatikankonciliet påminde om det faktum att sanningen endast kan upprättas genom sanningens egen kraft och inte genom tvång. Den påminde också om att respekten för människor och dessas frihet inte på något sätt får göra oss likgiltiga för det sanna och det goda. Uppenbarelsen är inbrytandet av den gudomliga sanningen i våra liv. Den håller oss inte tillbaka. Genom att ge och uppenbara sig själv respekterar Gud the frihet som Han själv skapat. Jag tror att motsättningen mellan sanning och frihet är resultatet av en felaktig föreställning om mänsklig värdighet. Modern man gör en hypostas av sin frihet, gör den till något absolut vilket får honom att tro att friheten är hotad när han accepterar sanningen. Att acceptera sanningen är emellertid den allra vackraste frihetshandling som människan kan utföra. Jag tror att din fråga visar att västs samvetskris egentligen är en mycket djup troskris. Människan i väst är rädd att förlora sin frihet om han tar emot gåvan av sann tro. Han föredrar att stänga in sig i den frihet som s21knar innehåll. Trosakten är ett möte mellan frihet och sanning. Det är därför som jag i första kapitlet av min bok har insisterat på att kalla det för en troskris. Vår frihet kommer till uppfyllning när den säger ”ja” till den uppenbarade sanningen. Om friheten säger ”nej” till Gud, förnekar den sig själv. Den kvävs.

Ni uppehåller er länge om det prästerliga ämbetets kris och talar varmt för det prästerliga celibatet. Vad ser ni som främsta skäl till de fall av sexuella övergrepp av minderåriga av präster och hur bedömer du det möte som just ägde rum i Rom om denna fråga?

Jag tror att det prästerliga ämbetets kris är en av de viktigaste faktorerna i kyrkans kris. Vi har tagit bort prästens identitet. Vi har fått prästerna att tro att de behöver bli högpresterande, effektiva människor. Men en präst är framför allt fortsättningen på Kristi närvaro ibland oss. Han får inte definieras av vad han gör, utan vad han är: ipse Christus, Kristus själv. Upptäckten av många fall av sexuella övergrepp på minderåriga vittnar om en djup andlig kris, ett allvarligt, djupt och tragiskt brott mellan prästen och Kristus. Det finns naturligtvis faktorer i samhället också: 1960-tjalets kris och den sexualisering av samhället som fick efterverkningar för kyrkan. Men vi måste fatta mod och gå vidare när vi söker förklaringen. Rötterna till krisen är andliga. En präst som inte er eller som gör en teaterföreställning av sakramenten, särskilt av Eukaristin, en präst som sällan går till bikt och som inte lever konkret med Kristus som sin förebild, som en annan Kristus, är avskuren från källan till sin egen person. Resultatet är död. Jag har tillägnat denna bok till präster i hela världen för jag vet hur de lider. Många av dem känner sig övergivna. Det är vi, biskoparna, som bär en stor del av ansvaret för denna kris inom det prästerliga ämbetet. Har vi varit som fadersfigurer för dem? Har vi lyssnat på dem, förstått och visat dem vägen? Har vi utgjort exempel för dem? Allt för ofta har stiften förvandlats till administrativa enheter. Vi håller så många möten. Biskopen bör stå som förebild för det prästerliga ämbetet. Men vi själva är långt ifrån att vara de som ber i tystnad, eller sjunger tidebönen i våra katedraler. Jag fruktar att vi förlorar oss i sekundära, profana ansvarsområden.

 

Celibatet ristar in Korset i vårt kött. Det är därför som celibatet är outhärdligt för den moderna världen. Celibatet är en skandal för moderna människor för Korset är en skandal.

 

Prästens plats är på Korset. När han firar mässa är han i centrum av hela sitt liv, nämligen på Korset. Celibatet är det konkreta medlet som låter oss leva detta Korsets mysterium i våra liv. Celibatet ristar in Korset i vår kött. Det är därför som celibatet är outhärdligt för den moderna världen. Celibatet är en skandal för moderna människor för Korset är en skandal.

 

I denna bok vill jag ge uppmuntran till prästerna. Jag vill säga dem: Älska ditt prästämbete! Var stolt över att korsfästas tillsammans med Kristus! Frukta inte världens hat! Jag vill uttrycka min kärlek som en fader och en bror till prästerna i hela världen.

I en bok som vållat stor uppståndelse [In the Closet of the Vatican, av Frédéric Martel], förklarar författaren att det finns många homosexuella präster i Vatikanen. Han ger trovärdighet åt biskop Viganòs avslöjande om det mäktiga gaynätverkets inflytande i hjärtat av kurian. Vad är er uppfattning om detta? Finns det ett problem med homosexuella präster i kyrkans centrum och om det är så, varför är det tabu att tala om det?

Idag lever kyrkan tillsammans med Kristus passionshistoriens nidingsdåd. Kyrkans medlemmars synder kommer tillbaka till henne i form av hugg mot ansiktet. En del har försökt att utnyttja dessa synder för att utöva påtryckningar på biskoparna. En del vill att de ska anamma det språk världen talar och stå till doms på samma sätt som världen gör. En del biskopar har givit efter för påtryckningarna. Vi ser hur de begär att präster ska lämna det prästerliga celibatet eller uttalar de sig osunt om homosexuella handlingar.   Överraskar oss detta? Apostlarna själva tog till flykten på Oljeberget. De övergav Kristus i hans allra svåraste timme.

Vi måste vara realistiska och konkreta. Ja, det finns syndare. Ja, det finns trolösa präster, biskopar och till och med kardinaler som misslyckas med att vara kyska. Men de misslyckas också, och detta är också mycket allvarligt, med att hålla sig till den kristna lärans sanning! De desorienterar de kristtrogna genom sitt förvirrande och tvetydiga tal. De korrumperar och förfalskar Guds ord, de vänder och vrider på det för att vinna världens gillande. De är vår tids Judas Iskariot.

Synd är inte något som bör förvåna oss. Å andra sidan måste vi äga mod att kalla det med dess namn. Vi får inte vara rädda att återupptäcka metoderna för andlig kamp: bön, bot och fasta. Vi måste äga klarsynthet och bestraffa otrohet. Vi måste söka konkreta åtgärder för att förhindra det. Jag tror att utan ett gemensamt böneliv, utan ett minimum av broderligt liv mellan präster, är trohet en illusion. Vi måste hitta modellen som Apostlagärningarna visar oss.  

Beträffande homosexuella beteenden, låt oss inte falla i manipulerarnas fälla. Det finns inget ”homosexuellt problem” i kyrkan. Det finns ett problem med synd och otrohet. Låt oss inte upprepa vokabulären i hbtq-ideologin. Homosexualitet är inte något som definierar en persons identitet. Det beskriver vissa avvikande, syndiga och förvända handlingar. För dessa handlingar, liksom för andra synder, finns det botemedel och vi känner till dem. Vi måste återvända till Kristus och låta honom omvända oss. När fel steget är offentligt måste de straff som vi finner i den kyrkliga lagen tillämpas. Bestraffning är barmhärtigt, det är en akt av medmänsklighet och kärlek till nästan. Bestraffning återställer den skada som gjorts på det allmänna goda och låter den skyldiga parten sona sitt brott. Bestraffning är en del av biskoparnas faderliga roll. Slutligen måste vi ha modet att tydligt applicera normerna när det gäller anta seminarister. Män vars psykologi är djupt och permanent rotad i homosexualitet eller som spelar dubbelspel och ljuger, kan inte accepteras som kandidater till prästämbetet.

 

En del vill att kyrkan ska vara ett mänskligt och horisontalt samfund. De vill att kyrkan ska tala medias språk. De vill att kyrkan ska bli populär.

 

Ett kapitel i boken ägnas ”kyrkans kris”. När exakt anser ni att denna kris började och vad består den av? Och framför allt, hur relaterar ni ”troskrisen” till krisen i ”moralisk teologi”. Har den ena av dem företräde framför den andra?

Kyrkans kris är framför allt en troskris. En del vill att kyrkan ska vara ett mänskligt och horisontalt samfund. De vill att kyrkan ska tala medias språk. De vill att kyrkan ska bli populär. De kräver att den inte ska tala om Gud utan kasta sig kropp och själ in i samhälleliga problem: migration, ekologi, dialog, konfrontation, kampen mot fattigdom, för rättvisa och fred. Detta är naturligtvis viktiga vitala frågor som kyrkan inte kan sluta ögonen inför. Men en sådan kyrka är inte intressant för någon. Kyrkan är bara av intresse om den leder oss till ett möte med Jesus. Den är endast legitim då den vidarebefordrar Uppenbarelsen till oss. När kyrkan blir överhopad av mänskliga strukturer skymmer den Guds ljus som strömmar ut från den och genom den. Vi är frestade att tro att vårt handlande och våra tankar kommer att rädda kyrkan. Det vore bättre om vi började med att låta den rädda sig själv.

Jag tror att vi befinner oss i en vändpunkt i kyrkans historia. Kyrkan behöver en djup, radikal reform som måste börja med en reform för prästernas liv. Prästerna måste gripas av lidelse för helighet, för fullkomlighet i Gud och trohet till läran av den som har valt och sänt dem. Hela deras varelse och alla deras handlingar måste ställas i tjänst hos helighet. Kyrkan är helig i sig själv. Våra synder och våra världsliga bekymmer hindrar hennes helighet från att utgjutas. Det är tid att lägga alla bördor åt sidan och låta kyrkan slutligen framstå så som Gud skapade den. En del tror att kyrkans historia markeras av strukturella reformer. Jag är säker på att det är helgonen som förändrar historien. Strukturen kommer sedan och den gör inget annat än upprepar det som helgonen åstadkommit.
Vi behöver helgon som vågar se allting genom trons ögon, som vågar låta sig upplysas av Guds ljus. Den moraliska teologins kris är följden av en avsiktlig blindhet. Vi har vägrat att se på livet genom Trons ljus.

I min boks summering talar jag om ett gift som vi alla lider av: elakartad ateism. Det genomsyrar allting, till och med vår kyrkliga diskurs. Det består i att låta radikalt hedniska och världsliga tanke- och levnadssätt existera sida vid sida med tron. Och vi är helt nöjda med detta onaturliga samboende! Det visar att vår tro har blivit utspädd och inkonsekvent! Den första reformen bör ske i våra hjärtan. Vi får inte längre kompromissa med lögnen. Tron är både den skatt vi måste försvara och den kraft som kommer att göra oss i stånd att försvara den.

Den andra och tredje delen av din bok handlar om kriser i samhällen i väst. Ämnet är så omfattande och ni vidrör många viktiga punkter – alltifrån utbredningen av ”dödens kultur” till problemet med konsumism som hunger samman med global liberalism, samt frågor om identitet, överföring, islamism, osv. – att det är omöjligt att ta upp dem alla här. Bland alla dessa problem, vilket anser ni vara det viktigaste och vilka är de främsta skälen till västvärldens nedgång?

För det första vill jag förklara varför jag, en son av Afrika, tillåter mig själv att behandla västvärldens problem. Kyrkan är civilisationens väktare. Jag är övertygad om att västvärldens civilisation för närvarande går igenom en dödlig kris. Den har nått den extrema punkten självdestruktivt hat. Liksom under Roms fall intresserar sig de ledande skikten endast för att öka lyxen i sina dagliga liv och folket bedövas av mer och mer vulgär underhållning. I min egenskap av biskop är det min plikt att varna västvärlden! Barbarerna finns redan inne i staden. Barbarer är de som hatar den mänskliga naturen, alla de som trampar på känslan för det heliga, alla som inte förstår livets värde, alla de som uppställer sig mot Gud, människans och världens skapare. Västvärlden är förblindad av vetenskap, teknologi och törst för rikedomar. Rikedomars dragningskraft som liberalismen sprider i hjärtana har bedövat folken. På samma gång fortsätter den tysta tragedin med aborter och eutanasi och pornografi och gender-ideologi förstör barn och ungdomar. Vi är vana vid barbarism. Den förvånar oss inte ens längre! Jag vill utropa ett varningsskrik, som samtidigt är ett skrik av kärlek. Jag gör det med hjärtat fullt av broderlig tacksamhet för de missionärer från bäst som dog i mitt Afrika och som till mig överlämnade den dyrbara gåvan: tro på Jesus Kristus. Jag vill följa i deras fotspår och ta emot arvet från dem!

 

En västvärld som förnekar sin tro, sin historia, sina rötter och sin identitet är bestämd att röna förakt, död och att försvinna.

 

Hur kan jag undgå att starkt betona det hot som islamismen innebär? Muslimerna föraktar den ateistiska västvärlden. De tar sin tillflykt i islamismen eftersom denna förkastar det konsumistsamhälle som väst erbjuder dem som en religion. Kan väst presentera dem tron på ett tydligt sätt? För att göra det måste väst återupptäcka sina kristna rötter och sin kristna identitet. För tredje världens länder framstår väst som ett paradis eftersom det regeras av kommersiell liberalism. Detta uppmuntrar människor att komma hit som migranter, och skapar en tragedi för dessa folks identitet. Men jag skulle vilja framhålla att allt är förberett för en förnyelse. Jag ser familjer, kloster och församlingar som är liksom oaser mitt i en öken.

 

Det är från dessa oaser av tro, liturgi, skönhet och tystnad som västvärlden kommer att återfödas.  

 

Denna vackra bok avslutas med ett avsnitt som bär rubriken ”Att återupptäcka hoppet: att utöva de kristna dygderna.” Vad menar ni med det? Hur kan utövandet av dessa dygder bli ett botemedel för den mångfaldiga krisen som vi har talat om i denna intervju?

 

Vi får inte tänka oss ett särskilt program som skulle kunna utgöra ett botemedel för vår nuvarande mångfacetterade kris. Vi måste bara helt enkelt leva vår tro, fullständigt och radikalt. De kristna dygderna är tron som blomstrar i alla mänskliga förmågor. De utgör grunden för ett lyckligt liv i harmoni med Gud. Vi måste skapa platser där de kan blomstra. Jag uppmanar alla kristna att öppna upp oaser av frihet mitt i den öken som skapats av hejdlöst profiterande. Vi måste skapa platser när luften går att andas eller helt enkelt där det är möjligt att leva kristet liv. Våra församlingar måste sätta Gud i första rummet. Bland alla laviner av lögner måste vi finna platser där sanningen inte endast förklaras utan erfaras. Med ett ord, vi måste leva Det glada budskapet, inte bara tänka på det som en utopi utan leva det i våra konkreta liv. Tron är som en eld, men den måste brinna för att kunna överföras till andra. Vaka över denna heliga eld! Låt den värma dig i hjärtat av denna västvärldens vinter. ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31). I allt elände, förvirring och mörker i vår värld, finner vi ”ljuset som lyser i mörkret” (jfr Joh 1:5): Han som sade ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6).

 

                                                                                Ur Katolsk Observatör

 

2019-06-09                                                                            www.katobs.se

 

 

 

Med benäget tillstånd från National Catholic Register och La Nef.
Övers. NH

Kardinal Robert Sarahs bok The Day is Far Spent utges av Ignatius Press.

 

 

 

 **********************************************************

 

HELIGA KORSETS FÖRSAMLING                   VÅR FRU AV LOURDES KAPELL

 

Djurgårdsvägen 32                                     TEGNÉRVÄGEN 34 A

 

633 50  Eskilstuna                                       641 32  Katrineholm

 

Tel: 016-14 16 66                                       Tel: 016-14 16 66

 

E-post: eskilstuna@katolskakyrkan.se      Fdr. Thaddeus Tran:076-338 39 55

 

Plusgirokonto: 39 10 16-3                        eskilstuna@katolskakyrkan.se

 

 

 

https://www.kyrktorget.se/katolskakyrkan.eskilstuna

 

https://www.kyrktorget.se/katolskakyrkan.katrineholm

 

https://www.kyrktorget.se/katolskakyrkan.strangnas

 

 

 

MAR APREMS KALDEISK KATOLSKA KAPELL

 

Emborgsgatan 3 C

 

633 46  Eskilstuna

 

Fdr. Mahir Malko, mobil: 070-415 89 06

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NYHETER

KALENDER

måndag 16/12 kl 19:00
HELIG MÄSSA

Mån. i 3 adventsveckan



tisdag 17/12 kl 07:30
HELIG MÄSSA

Tis. i 3 adventsveckan



onsdag 18/12 kl 18:00
JULBIKT




onsdag 18/12 kl 19:00
HELIG MÄSSA

Ons. i 3 adventsveckan



torsdag 19/12 kl 10:00
HELIG MÄSSA

Tors. i 3 adventsveckan



Se hela kalendern

VI ERBJUDER

Gudstjänster

Samlingar på andra språk/tolkning eller verksamhet för nysvenskar

Samtalshjälp / Själavård

Grundkurs i kristen tro / Alpha

Barnverksamhet

Bön

Ungdomsaktiviteter

Sång/Kör

Senior/dagledig

Bibelstudier/Bibelsamtal

BESÖK OSS

Heliga Korsets katolska församling
Djurgårdsvägen 32
Eskilstuna
Hitta hit