Nu går vi mot ljusare tider!
Fast en del tycker det är jobbigt när vårsolen skiner lite starkare och det plötsligt syns att fönstren är oputsade och det ligger dammråttor i hörnen…
Det där att ljuset/sanningen faktiskt avslöjar hur det verkligen är gäller ju också våra liv. Ibland är det svårt att se eller erkänna sina egna tillkortakommanden eller felsteg. Och ändå är det ju endast så man kan komma till rätta med dem - att erkänna dem och be om ursäkt eller förlåtelse. Lärjungen Johannes skriver i sitt första brev:
Och detta är det budskap som vi har hört av Jesus och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.
För mig handlar detta om ett val eller en riktning i livet, att välja och söka det ärliga livet. Och min erfarenhet är, att det så befriande - som att komma ut i vårsolen och bara njuta!
Vilka är dina erfarenheter?
Vårhälsningar /Peder
Församlingsens arbete