Den heliga kyrkan befinner sig i fastetiden, den liturgiska tid på året som särskilt präglas av omvändelse, botgöring och fasta. Varje år bjuder Kyrkan in oss till denna tid av fyrtio dagar till omvändelse, botgöring och fasta. Man kan fundera på varför fastetiden måste vara så lång. Räcker det inte med några dagar av fasta och botgöring för att omvända sig?

Det är kyrkans erfarenhet att det behövs tid att förvandlas, att omvända sig och bli kristen. I den tidiga kyrkan var tiden före påskfirandet en särskild förberedelsetid för katekumenerna (de odöpta) inför sitt dop på påsknatten. Katekumenerna fick då särskild undervisning (bla trosbekännelsen och Herrens bön) under fastetidens tredje, fjärde och femte söndag. Senare i tiden fanns det offentliga botgörare som likt katekumenerna efter läsningarna skildes från de troendes gemenskap och anvisades till en särskild plats, oftast till kyrkorummets ingång. Utmed tiden förenades hela Guds folk med denna förberedelsetid, fastetiden, utifrån den samlade troserfarenheten att det behövs tid för överge sin egocentriska världsbild och att man ständigt och regelbundet behöver en tid av omvändelse, botgöring och fasta för att bli eller förbli kristen. Det är dessa erfarenheter som Kyrkan i denna fastetid vill ska bli din erfarenhet.

En annan erfarenhet är att för att kunna festa måste man kunna fasta. I ett liv eller i en kultur där allt bara handlar om fest och att genast få sina önskningar uppfyllda leder till att man blir uttråkad och i längden olycklig.  Att lära sig att kunna avstå, vänta och längta leder till att man kan festa och på rätt sätt uppskatta livets goda.

Det är inte du själv utan Kristus som gör att du är och förblir kristen. Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:5b). Avhållsamheten, botgöringen och prioriterandet av goda gärningar i fastetiden syftar till överlåtelse. Varje gren i mig som inte bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt (Joh 15:2) Fastetidens mål inför påsktiden är befrielse och nytt liv. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han (Rom 6:5).

Man kan betrakta påskens mysterium på två sätt: genom sin död befriar oss Kristus från synden, och genom sin uppståndelse ger han oss tillgång till ett nytt liv  (Katolska kyrkans katekes §654).

Med en önskan om en välsignad faste och påsktid!