Mark. 13:33-37, 

Jean Maria Vianney, s. 160 "Varje dag börjar evigheten igen."

Hur skall vi tolka hans ord? Det eviga har med något medvetet att göra. Något påtagligt. Ja, med också med något klart och tydligt, såsom genomlyst av ett gott och milt ljus, vi ser något som är rätt och äkta. Och vi gläds över ljuset såsom vi gläds över morgonen som låter oss se allt som är.

Men vi anar också att det eviga aldrig går att hålla alltför långt ifrån sig. Det kretsar omkring ständigt, på samma sätt om jorden kretsar kring solen.

Att verkligen vara levande förblir en oro, varje dag börjar evigheten igen. 

Det är så att många vakar i vår tid. Alltför många. Men man vakar av fel anledning. Inte på grund av evigheten, men på grund av allt annat än evigheten.

Inte på grund av att man funderar över döden och evigheten utan på grund av att man räknar med att fortsätta att leva.

Arbete, i skolan eller i arbetslivet, trassligt i familjen, dålig ekonomi, barnen som har det besvärligt, alltför stort ansvar, ingen tid till eftertanke… anledningarna är hur många som helst.

Använd inte datorn innan ni skall lägga er!!

Detta är inte en sådan vaka som Herren vill att vi skall ha. 

Dagens evangelium handlar om en kristen vaknatt!

Kristus delar själv upp den i afton, midnatt, gryningen och morgonen, en indelning som romarna använde.

Först: vad menas med aftonens vaka? Det finns ingen bättre tid för rannsakan, eftertänksamhet och bön. Dagen är fullbordad. Den går inte att ändra. Och den behöver inte heller ändras. Den är vad den har blivit och du får acceptera detta. Kvällens vaka är allt det du i förtröstan överlåter till Jesus i tro. Här blandas gott och ont, och däri består din vaka på kvällen: att samla alltsammans i överlåtelse till Gud.

Aftonens vaka är vakan över ditt gudsförhållande.

Det andra: vad menas med midnattens vaka? Midnatten är den största tystnad. Inget hörs. Ingen svarar när du talar. Det är som om du kommit in i ett rum som du aldrig skall lämna. Lika tätt slutet omkring dig som mörkret sluter sig omkring oss vid midnatt.

Men jag måste observera: ännu är det inget svårt att vaka. Nu vakar jag av oro. Har Gud lämnat mig? Vem är jag själv i detta mörker, och bönen försvinner ut i en oändlig tystnad.

Det som sker nu är att du i denna väldiga tystnad sakta börjar förstå att det är Gud som vakar i dig. Tyst som en vilande duva.

Ur Natten är mitt ljus, s. 17 "Det är ytterst viktigt att inse att den dunkla nattens lidande inte orsakas av Guds frånvaro. Det är, tvärtom, Guds alltför påträngande närvaro som är grunden till alla plågor. Johannes av Korset tröttnar aldrig på att betona att natten är en följd av att Gud med en alldeles särskild omsorg och kärlek börjar arbeta med en människa.”

Midnattens vaka är vakan över ditt hjärta.

Det tredje: vad menas då med gryningens vaka?

Ett par timmar mellan 3 och 5 på morgonen brukar kallas vargtimmar. Jag vet att ni alla har någon gång varit tvungna att vara vakna under dessa timmar. För att resa, eller för att man reser. Eller i arbetet. Det är mycket svårt att hålla sig vaken då.

Vår andliga väg har sådana perioder. Nu talar jag inte om dem som lever utanför kyrkan. Jag talar om oss som kallar oss kristna. Har inte också vi gripits av samhällets rastlösa förtroende för allt som är nytt?

Har vi kanske sjunkit in i det som Harry Martinsson en gång diktade om:

”Den närmaste tiden är våldtagen och belagd med alla tänkbara bojor, inte minst nyttans och den fadda trevnadens med dess andligt billiga trygghetsvadd och dess leksaksvagn åt alla.”

Hur djupt inser vi egentligen vår synd när vi har det så bra som vi har? Bortförklarar vi kanske vår synd med att i ett modernt samhälle behöver vi inte fundera så mycket över sådant. Den moderna människan kan själv hantera sina brister.

Kat. 672 "Den nuvarande tiden är enligt Herren Andens och vittnesbördets tid, men den är också en svår tid som präglas av den prövning som utgår från det onda och som inte skonar kyrkan och inleder de sista dagarnas strider. Det är en väntans och vakans tid."

Det finns en andlig vargtimme. Det är då vi lockas att handla fel av den anledningen att vi intalar oss att det gör ingenting för en gång skull att synda mot sig själv och mot sin medmänniska.

Vi är ju förlåtna av Kristus vad spelar då synden för roll? Vi skulle vara helt hjälplösa under denna vaka om inte den Helige Ande gick vid vår sida. Han måste hela tiden återföra oss till den väg som är Jesu väg.

Gryningens vaka är vakan över dina handlingar.

Slutligen: det fjärde. Vad menas med morgonens vaka? Lite trött sitter du där i det första morgonljuset på din stol. Du undrar över den dag som ligger framför dig. Du ser den inte ännu, men du anar den. Det är tid för frukost, den första måltiden för dagen. Brukar du slarva med frukosten? Frukosten skall ju helst vara kraftig och näringsrik. Det vi äter då skall vi ju förbruka på förmiddagen.

Inför evigheten har vi också fått en kraftig och näringsrik föda. Eukaristin. Den första måltiden på den nya dagen, fylld med samma mysterium som en ännu osedd dag är. Går det inte att säga att eukaristin är evighetens frukost?

Gunnel Vallqvist, Till dess dagen gryr, s. 93 "Den förundrade lycka som fyller en varje gång man någorlunda medvetet konfronteras med kyrkans inre, hennes mysterium… Som om detta bullersamma, färgrika, diskutabla, entusiasmerande eller avskräckande yttre vore till bar som ett skal, för att kärnan skall bevaras intakt, fördold…

Överallt på jorden är jag hemma, där människor samlas kring detta enda, denna yttersta utblottade verklighet som är det enda nödvändiga."

Morgonens vaka är den längtan vi har efter evigheten tillsammans med Kristus. Den är vissheten om att inte vara framme men ändå på väg hem till Gud och vetskapen om att det vi inte ser är större än det vi ser. (Niels Stensen)

Detta är en kristen vaka: vakan över mitt gudsförhållande, över mitt hjärta, över mina handlingar och en djup längtan efter Gud.  

Önskar en välsignad adventstid!

f. Thomas