”Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne.”

I början av denna adventstid läste jag en rad ur en predikan av den helige Jean-Marie Vianney, och de orden vill jag gärna ge vidare till er alla inför denna jultid.

"Varje dag börjar evigheten igen."

Hur skall vi tolka hans ord? Det eviga har med något medvetet att göra. Något påtagligt. Ja, men också med något som är klart och tydligt, genomlyst av ett gott och milt ljus. Vi ser något som är rätt och äkta, och vi gläds över detta ljus såsom vi gläds över morgonen, som låter oss se allt som är.

Men vi anar också att det eviga aldrig går att hålla långt ifrån sig. Det kretsar omkring oss ständigt, på samma sätt som dagen återkommer efter nattens mörker.

Och än mer: den fullkomliga uppfyllelsen av orden har vi sett. Vi har sett Hans härlighet, den härlighet som utgår från den levande Gudens Son. Allting gläds, hela tillvaron gläds när Guds Son föds i Betlehem och antar mänsklig natur.

Vi talar om den evighet som inkarneras i varje mänsklig dag och som i bön och tillbedjan mottas i den kristnes hjärta.    

Varför har vi då så svårt att vaka och låta dagen och natten genomsyras av detta ljus? Varför upptas vår dag av så mycket oro för det som är tillfälligt och splittrat?

Det är många som vakar i vår tid. Alltför många. Men man vakar av fel anledning. Inte på grund av evigheten, men på grund av allt annat än evigheten.  

Inte på grund av att man funderar över döden utan på grund av att man räknar med att fortsätta att leva. Man vakar av oro för sin dag.

Nu ber Kristus oss att vaka, men av rätt anledning – en vaka inför Hans ankomst. Hos den som söker Honom i sitt hjärta, dröjer det aldrig länge förrän den Helige Ande sakta återför människan till sin sanna verklighet och till det ljus som strömmar ut ur den Eviges verklighet.

Låt oss därför tillsammans fira detta mysterium, att dela Guds verklighet, under den kommande jultiden! I djup tacksamhet får vi ta emot det barn som Jungfru Maria räcker fram mot oss. I tacksamhet skall vi lovsjunga den nyfödde Frälsaren.

                                                                                 f. Thomas Andersson